Husby

Karriär, Kariärkarriär, Boendekarriär

Tillägnad alla barn som blir vuxna någon gång, med föräldrar som kämpat för sin egen och er existens

                      Det som saknar begränsningar är dumhet och dåliga skolbetyg. De senare leder ofta till en kommunal karriär, där det förra uppdagas. Vilket visar sig som fräckhet och frånvaro av förståelse för, och real vilja att, åtgärda/hantera reala problem/utmaningar.

 

                      Dumhet skapar problem som inte existerar!

                      Karriär är frånvaro av begränsningar. (Framsteg är att övervinna desamma.)

                      Karriär blir ett behov hos den som saknar inre stadga och definitiv självmedvetenhet.

 

                      Karriär är ytan på en expanderande bubbla. Innehåll? Vill du drunkna i din egen tomhet, dränk dig i din egen karriär och brist på karaktär.

 

                      Boendekarriär är att betrakta stadens ytterområden som en Icke-del af Staden. Dumheten inser inte att att en bostad är trygghet, tak över huvudet, värme(?) på vintern. Allt annat är fantasmagorier.

 

                      Den Revolution som nu inträffat i svensk bostadspolitik är en intellektuell våldtäkt på ett socialt system. Den neostalinistiska terrorkarriär som den nya arbetarregimens lakejer i Stockholms stad har påbörjat mot de lyxboende allmännyttiga hyresgästerna leder till (om 10 år) ekonomiska och sociala “blodbad”.

 

                      “Boendekarriär”? Som taget ur en Hasse-och-Tage sketch. Men använt i en seriös(?) konversation vittnar det om ett allvarlig psykosocialt problem. Bristfällig förståelse för sociala och ekonomiska strukturer. Stockholms Stads bostads- och integrationsborgarråd kommer sannolikt inte att finnas tillgänglig att ställas till svars om tio år när de reala effekterna av dagens bostadsslakt förevisas. Segregation blir oundvikligen följden när allmännyttan säljs ut, respektive, i förlängningen(?), avskaffas. Hon bör ställas till svars nu! Men svensk lagstiftning är för mesig.

 

                      Antingen är Kristina Alvendal en förhoppningsfullt fantasifull idealist, eller så ljuger hon oss alla rakt i ansiktet.

                      Paradox 1: Allmännyttan ska delvis finnas kvar. Utredningen om allmännyttans vara eller icke vara - som tillsattes under socialdemokratiskt styre (de faktiska orsakerna till detta kan vara flera till antalet) - lämnades till för stunden ansvarig minister den 18 april i år. Vi som bara bor har redan mjukats upp i sinnet med att det är bättre att vara förvaltare/hyresvärd än hyresgäst hos allmännyttan. Utredningen blir dödsstöten för en av höjdpunkterna i välfärdsstaten.

                      Paradox 2: Privatvärdar och bostadsrättsföreningar har samma ansvar för sin fastighet. Men enligt Alvendal sker försäljning till privatvärd enligt normen: “Vi ställer höga krav på en eventuell köpare: de ska ha väldokumenterad  god  erfarenhet av förvaltning av bostadsfastigheter i Sverige, vara ansvarstagande och långsiktiga i sitt ägande av bostadsfastigheter. Köparen ska också ha tydligt kundfokus i sin bostadsförvaltning och en uttalad ambition att bidra till utvecklingen av berörda  områden. Vi förutsätter också finansiell stabilitet  i bolaget.”

( Citatets källa: http://pocket.moderaterna.net/alvendal/?p=55#more-55 )

                      Citatet omöjliggör(!) friköp till bostadsrätt! Är det juridisk skillnad på ansvar mellan förening och privatvärd? Är en förening inte privat?

                      Vad hon för övrigt menar med “rättvis hyra” vet hon nog inte själv. Men det låter bra. ( Skriv och fråga: kristina.alvendal@stadshuset.stockholm.se )

 

                      Den våldsamt hänsynslösa “bostadspolitiken” av i dag är en social våldtäkt på resterna av Folkhemmet. Dåliga politiker är som ogräs i den sociala rabatten. De måste rensas ut! Annars tar de över. Michaël Koch (utredaren) och Mats Odell (ministern), skapar förutsättningar för kåkstäder, upplopp och social instabilitet. Men så kan det ju inte vara? Det är ju alltid någon annans fel. Troligen socialdemokraternas som tillsatte utredningen. Ingen av de båda nämnda kommer att ställas inför KU efter haveriet om 10 år.

 

                      Det finns två doktorsavhandlingar som visar på borgerliga kommunpolitikers vilja att rasera ekonomin när de inte får nytt mandat. Den borgerliga arbetaralliansen har kapaciteten att rasera det existerande bostadssystemet, utan att lämna någon möjlighet efter sig till framtida återuppbyggnad. Samma tankekaos som en viss korpral visade i motgångens stund. Är detta 40-talisternas slutgiltiga lösning på sina problem med föräldragenerationen?

 

                      Pengar betyder allt. Vill du inte arbeta (vadå inte kan?) så dö!

 

                      Det hot om försäljning till Privatvärd som somliga desperata ombildare sprider omkring sig som intellektuell svett, vid rädslan inför att inte få sin lägenhet som “Sin”(?!), bygger på ett missförstånd (medveten feltolkning?) av följande: Det finns områden där antalet hyresrätter i flerfamiljshus överstiger 70%, i somliga områden 90% (Hökarängen, Bredäng, Grimsta, Hässelby Strand, Rinkeby). Dessa områden är de som säljs ut! Primärt. Det är också områden där förutsättningar/intresse för ombildning av socioekonomiska orsaker är minimal. Naturligtvis har hyresgästerna inte något att säga till om! Det bestämmer Mamma Alvendal, förstår ni, små barn!

 

                      Vad Alvendal menar med “valfrihet” är också en paradoxal Alvendalism. För att uppnå valfrihet måste den allmänna nyttan köpa upp bostadsrätter, främst i innerstaden. I sann demokratisk ordning ska inte heller en förenings bostadsgäster vara med och bestämma om  fastigheten ska säljas eller inte.

 

                      Varför skulle någon med ett förstahandskontrakt på hyresrätt i innerstaden alls släppa det, för att möjliggöra någon stackars ytterområdesboendes flyttkarriär? Även om vederbörande erbjuds tiodubbel köbonus under ett års boende i det välrenommerade Tensta? Vilken form av boendekarriär erbjuds man då? Byggs det exklusivare hyresrätter med bättre läge under tiden i innerstaden? Valfrihet? Har en låginkomsttagare alls råd att bo i nybyggda hyresrätter? Rättvisa hyror?

 

                      En sak man ska veta vid ombildning är att varje ombildning är unik. Det går inte att förvänta sig samma resultat två gånger. Det går inte att jämföra förutsättningar för två olika ombildningar. Den som har gått i skola vet vad logik är. Den vet också att bostadsfelföreningar har satts i konkurs.

 

                      Vad är en bostadsrätt?!

                      Du köper dig rätten att bebo en viss lägenhet. Du får därmed en viss procent i Föreningen. Så länge som det inte står specificerat exakt vilka kvadratmeter dessa procent innefattar kan du heller inte hävda att du äger din(?) lägenhet. Du säljer rätten att bebo lägenheten. Du kan “renovera” så mycket du vill (nästan). Men du begränsar därmed försäljningsmöjligheten till folk med samma karaktär som du själv. Priset avgörs av hysterin (behovet) för stunden.

 

                      Vid ombildning rör det sig således bara om några futtiga hundratusen (i bästa fall minst köpesumman + 30% av marknadsvärdet beroende på standard och läge). Men du står procentuellt för Föreningens kooperativa kostnader, till dess.

 

                      En bostadsrätt kan bara bli en ekonomisk vinst för den som från början har ekonomiska tillgångar och insikten om den specifika lägenhetens realia, + frånvaro av psykosociala problem. Varför skenande priser på kvadratmeter per bostad inte skulle vara inflationsdrivande, men en möjlig effekt av detsamma, vilket däremot löneökningar anses ska vara, blir aldrig uppmärksammat. Men de klassklyftor som anses inte längre existera ökar likväl. (Paradox 3.)

 

                      Boendet stagnerar ju fler hyresrätter som omvandlas till bostadsrätter! Speciellt i innerstaden! Ett annat påstående är förmätet. Var bor(!) de hemlösa? Får de också marknadshyra? Den svarta bostadsmarknaden måste raderas ut. Av samma sociala och ekonomiska orsaker som redan vidrörts. Det är lättare sagt än gjort, men definitivt nödvändigt för att börja närma sig någon slags real valfrihet. Det är bara mellanhanden som i längden tjänar på den svarta marknaden. Det finns olika sätt att parasitera på samhället.

 

                      Vi blev lurade en gång förut. När det gällde Premiepensionen! Ni som inte gjorde något val är vinnarna, trots att lurendrejarna ville få er att tro något annat. Nu gäller det era bostäder! Era hem! (Sakfakta. Kolla upp! Innan det är försent, som förra gången.)

 

                      Under min barndom bodde vi i en hoprullad tidning på landsvägen. Nu bor vi i en kartong på Vanadisrondellen. Duktig individ! Mitt i ett grönområde. En lika obegriplig som obeskrivlig karriär.

 

Lennart Arivall

Bromma, hellre trångbodd än boende bland trångsinta grannar